camillaelinas

Annars har jag pratat riktigt länge med Renée idag, som även skulle ta sig an min bloggdesign. Tiden bara sprang iväg, och plötsligt var klockan jättemycket. Jag antar att vi båda ärvt mammas, och även mormors, väldiga talförmåga, för när de två väl är igång är det inte tyst en sekund. Det kanske är vi om några år då? Haha.

Jag vill passa på att avsluta med Mattias gulliga kärlekshälsning, som han hade lämnat på köksbordet när han åkte imorse. Jag såg den inte förrän flera timmar senare när jag klev upp, men lika glad blev jag för det.

Jag har världens bästa pojkvän!