Dagen fick en oväntad vändning, när vi bestämde oss för att vi minsann varit sugna på sushi nog länge nu, och stressade iväg dit för att hinna äta lunch. 12 bitar sushi senare känner jag mig helnöjd. Det är verkligen det godaste jag vet, just nu i alla fall. Annars gillar jag stark mat, som thaimat etc, eller hemlagad mat, men inget kan liksom mäta sig med just sushi. Lax, tigerräkor och massor av ingefär och wasabi är verkligen så gudomligt gott! Allt med lite soja till såklart.
Nog pratat om mat nu, innan jag helt enkelt blir olidligt sugen igen, och måste åka in till stan en gång till. Dagen fick även en till vändning. Som jag skrev tidigare idag är det alldeles för kallt för mig idag, så jag avbokade mina träningspass för att inte själv bli mer förkyld (av kylan) och spara på bilen lite. Jag hade två träningspass inbokade med 45 minuters mellanrum, vilket hade gjort att bilen stod utan motorvärmare i närmare tre timmar. Med andra ord vägde det negativa över det positiva idag. Imorgon skulle det bli lite "varmare" ute, så jag tränar två pass då istället.
Så, idag ska jag alltså bara plugga. Mattias ska åka och se på Luleå Hockeys match, så jag blir själv i några timmar. Tur att jag bakade mer GI-bröd igår, så att jag kan fika lite emellanåt om jag blir rastlös och uttråkad av all fysik.
Brr, idag känner jag mig väldigt nöjd med att spendera timmarna inomhus! Det går inte att undgå iskylan från Ryssland, som enligt Aftonbladet, ska dra in och även stanna en stund över Sverige. Var och varannan status på Facebook handlar precis om temperaturen. "-24", "-25", "-15" o.s.v. Vi har ingen termometer i lägenheten, men Aftonbladet visade -18 grader hos oss, och den brukar stämma. Jag gillar varken vinter, snö eller kyla, så jag är allt annat än sugen på att gå ut. Jag kan tycka att det är rätt skönt att vara ute vid milt väder, men när det är såhär kallt går jag bara ut om jag måste, vilket väl är om jag ska iväg med bilen något. Och då går jag ju bara fram och tillbaka till bilen ändå.
Annars har jag sovit förhållandevis bra. Eftersom jag var hes hela kvällen igår, drack jag Finrexin och tog en Streprils just innan vi skulle sova. Det sista var nog det dummaste, för hur det än ens kommer sig, så fick jag ont i halsen precis efter att den var slut! Än har jag inte klivit upp ur sängen, så det är ganska självskrivet att jag inte är frisk nu heller. Jag är så less på detta!
Nu har lägenheten fått sig en uppgradering igen. Denna gång är det taklamporna som lagts på plats, och vilket lyft det blev för både köket och vardagsrummet! För att inte tala om hur mycket ljusare, och därmed trevligare, det blev. I köket har vi lampor ovanför själva "köksdelen", men över matbordet har vi inte haft någon lampa förrän idag. Vardagsrummet har varit ett totalt mörker fram till idag. Jag tänker inte ta mig an äran för detta, utan det är Mattias bror Robert som varit snäll och lagt upp lamporna åt oss.
Kökslampan - "Patrick" från North Light (Clas Ohlssons) 399:-
Vardagsrumslampan - "Alice" från North Light (Clas Ohlssons) 399:-
Eftersom vi inte riktigt fått klart i lägenheten än ids jag inte lägga upp bilder härifrån på hur lamporna gör sig i rummen, men så fort det åtgärdats ska jag visa upp lägenheten. Jag är verkligen helnöjd med båda lamporna, och priset gör det hela bara ännu bättre! Clas Ohlssons lampor kan helt klart rekommenderas.
Medan jag var och tränade var min käresta och hälsade på hos hans syster med familj, och tydligen var jag riktigt saknad. Det är nämligen så att tjejen på bilden, där hon själv sminkat sig, fattat rejält tycke för mig och utsett mig till den bästa och hennes absoluta favorit. Så, här har ni då mitt största fan:
Alina, snart 6 år.
Eftersom jag har väldigt lite skola i veckan, kanske vi måste hälsa på henne och hennes familj någon dag under veckan. Hoppas hon inte "svimmar" av min ankomst bara.
Min sambos nästan vanligaste uttryck till mig måste vara "lägg ett äpple på ryggen så kryper latmasken ut", "alltså du måste vara den lataste personen jag känner" o.s.v. Ordet "lat" förekommer ganska ofta, inte helt oväntat för att jag ibland kan vara lite bekväm och lat av mig. Just idag har han missat att säga sådant, även om jag faktiskt kan erkänna att jag har känt mig himla lat idag. Motivationen till i princip allt har varit som bortblåst. Jag har inte idats plugga desto mer, inte sminka mig och fixa håret (vilket jag annars alltid gör), inte diska, inte städa eller ens klä på mig. Bekvämheten i mig kunde inte motstå ytterligare en dag i Onepiece. Hur som helst, så har jag faktiskt gjort annat än bara latat mig också. Trots trytande motivation och egentligen väldigt knapp lust, tog jag på mig träningskläderna och åkte till StiL och tränade. Ett himla tungt "Indoor walking"-pass blev det, så imorgon har jag nog tunga steg upp och ned för trapporna igen. Tyvärr fick jag en påminnelse av halsen under träningspasset att den minsann vill ha lite mer Finrexin/Strepsils innan den ger med sig. Ett nytt försök imorgon!
Självklart ska jag även göra annat än bara fika idag. Mest troligt blir det att plugga fysik, men "man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån". Ofta är processen väldigt lång från att överhuvudtaget ens hämta böckerna med tillbehör till köksbordet, för att inte tala om hur lång tid det kan ta att öppna dem. Efter det går allt så mycket lättare, och jag kan sitta där i flera timmar utan desto längre avbrott. Det jag väl borde ha lärt mig av det, och de otaliga gånger jag faktiskt pluggat (eller gjort annat som ibland kan kännas lite motbjudande), är väl att det ju faktiskt är att börja som är det svåraste. Nu ska jag bara gå byta om, och börja efter det! Ha det bra allihop!
Det här med att låta sig somna om kan vara lite farligt ibland. Imorse vaknade jag nämligen till av att det var så himla varmt. Då var klockan kring halv nio ungefär. Utan att själv märka av det somnade jag om, vaknade till vid nio när det ringde i Mattias mobiltelefon, och somnade om igen. Nästa gång jag vaknade var klockan desto mer, och trots att Mattias klivit upp och t.o.m. varit ut en sväng har jag inte märkt av något alls. Jag är nog lite av en zombie när jag sover, speciellt om jag är trött!
Annars blir det här nog en väldigt bra vecka igen. Jag har fem lektioner att gå på i veckan, och lika många träningspass är hittills inbokade. De sistnämnda styrs väldigt mycket av hur jag känner mig i halsen, men känner jag mig rätt kan jag nog vara så pass frisk på dagarna att jag faktiskt kan träna. Annat är det när jag vaknar om morgnarna, och så även idag. Jag var både snorig och hade ont i halsen. Visserligen hade jag lite ont i halsen hela gårdagen, men snorig var jag ju ändå inte. Seg förkylning (?) är nog vad detta är!
Med risk för att låta tjatig fortsätter jag på temat "ätbart". De som känner mig vet att jag är både väldigt intresserad av matlagning (och bakning) samt älskar god mat. Mamma har flera gånger undrat om jag verkligen aldrig tänker på annat än mat när jag precis efter lunch frågar vad vi ska äta till middag. Missförstå mig inte nu - det är inte för att jag är hungrig, eller är något matvrak i övrigt, utan för att jag vill planera. Hur som helst, var vi och handlade efter att jag hämtat upp Mattias på flygplatsen, och kom till frågan om vad vi skulle äta framför kvällsfilmen på tv4 idag. Chips, godis, popcorn eller bara något helt annat? Vi resonerade en stund och tänkte vara lite "nyttiga", så vi valde att köpa mörk choklad. Sagt och gjort, men vi må ha gjort världens sämsta val, för ingen av dem var god.
Chokladen kändes nästan "torr" när man stöte på nötterna, men att sedan komma till saltet var för att uttrycka mig som min käre sambo gjorde - "fy, fan, vad äckligt!". Det var helt enkelt en ren katastrof. Salt hör helt enkelt till mat och inte choklad!
Jag gillar choklad och jag gillar lakrits, men denna var också en besvikelse. Det smakade jättemycket kakao, men ingen lakrits. Man kände en viss krispighet i chokladen, som förmodligen var lakrits, och emellanåt även friskheten (kan man säga så?) av lakrits.
Med facit i hand borde vi köpt oss lite godis. Både jag och Mattias är båda jättesugna på något gott, men varken tänker eller ids åka till affären mer ikväll. Finn Crisp, limevatten, citronvatten eller frukt får helt enkelt stilla begäret idag. Filmen är nog lika bra oavsett tilltugg!
Nu är Mattias hemma igen, och vi har precis ätit en väldigt god middag. Allt blev lite segare, och senare, än tänkt, men det blev bra till slut ändå. För en gångs skull var jag i god tid vid flygplatsen, vilket annars brukar vara min svaga sida då flygen ibland är väldigt tidiga. Som ni säkert förstår, så var flyget försenat idag och det var en himla utdragen procedur att få sin väska, så jag satt i bilen och bara väntade i ungefär en halvtimme. Jag fick ju lyssna på bra musik - Bandit Rock - och läsa igenom alla Aftonbladets nyheter, spela ut ord i Wordfeud samt kolla igenom min Facebook. En helt okej halvtimme ändå.
Resten av kvällen blir nog väldigt lugn då jag befinner mig i matkoma, och med tanke på det horisontella läget min pojkvän befinner sig i antar jag att även han känner likadant. Som sagt, så var maten väldigt god! Det rådde total tystnad vid matbordet medan vi åt, "mat i tysta mun" ni vet. Snacka kan man göra efter maten ju. Egentligen fanns kladdkaka och grädde till efterrätt också, men som Elise säger "så finns det inte plats i min mage". Den är nog lika god imorgon också.
Härlig mobilkamerakvalitet!
Bilden visar då kvällens middag - ugnsstekta rotfrukter, karrékotlett, skysås med vitlök (vad ska man kalla en sådan sås egentligen?), grönsaker samt GI-brödet jag bakade i veckan.
En liten fråga om svenska liknelser nu. Vad säger man om mätt? D.v.s. "mätt som en ...", ja vadå? Eller finns det ens någon sådan liknelse?
Idag har det också varit en väldigt bra dag, och med tanke på att Mattias äntligen kommer hem från sin jobbresa blir dagen bara bättre hela tiden! Vi var inte riktigt uppe med tuppen imorse, utan klev upp vid nio ungefär. Efter frukost och en massa tv-tittande för Elise samt diskande för mig kom min faster Marina förbi en sväng innan vi åkte och lunchade på Max. Elise var nog riktigt nöjd, eftersom hon önskade sig mat på Max redan igår. Därefter åkte vi ut på Storheden, där Marina skulle titta efter lite saker. Jag och Elise följde mest med som sällskap, men faktiskt hittade båda värsta kapen där. Elise fyndade en vinterjacka, som hon varit på jakt efter himla länge, för 99:- på rean och själv hittade jag ett par Reebok Easytone Gore Tex-skor för 600:- istället för 1400:-, som de egentligen kostar. Helnöjda tjejer!
Mina nya skor, som inte riktigt gör sig rättvisa på bilden.
Efter vårt shoppande åkte vi hem till oss och fikade kladdkaka med grädde. Snart ska jag diska undan det sista av disken innan det är dags att förbereda dagens middag - ugnsstekta rotfrukter med karrékotletter samt bearnaisesås. En helt okej söndagsmiddag!
Nu har lillasyster anlänt för några timmar sen, och vi har hunnit med riktigt mycket. När hon kom åt vi först lunch - köttbullar och makaroner. Efter det var det tv-tittande som gällde, följt av diverse shopping på stan. Därefter var det chokladbollsfika som gällde på Börje Olssons konditori. Väldigt smakligt, även om jag vanligtvis inte brukar gilla just chokladbollar. Därefter var det Storheden som gällde, där jag fyndade en gullig babyfilt (nej, jag är inte gravid, utan det är en present) och Elise hittade ett par riktigt coola leggings. Sist, men inte minst, handlade vi lite lördagssnacks - chips, dip och Coca Cola. En väldigt okej dag!
Jag måste faktiskt vara lite egenkär och säga att jag blivit väldigt bra på att bara gå runt och kika på saker på stan istället för att impulsköpa allt och lite till. Faktum är att jag nu ofta tänker "nja, jag väntar nog och kollar om jag verkligen behöver det eller inte", för ofta kommer man hem och undrar vad man egentligen har köpt för något. Trots att vi var på en massa för mig intressanta affärer, och att jag har presentkort till en rad olika affärer köpte jag bara ett par fina solglasögon jag hittade på Lindex. Bild på de finns nedan.
Väldigt fina solglasögon!
Eller okej, helt ärlig kanske jag inte var. Kanske jag ska förtydliga det hela lite och säga att det var det enda jag köpte åt mig själv. Resten jag köpte var presenter till en cool, liten tjej, som snart fyller år, samt en nyfödd bebis (därav filten). Hoppas allt är till en belåtenhet sedan bara!
Lördag idag, och himla ändrade planer. Dock till det bättre! Enligt de ursprungliga planerna hade jag i nuläget haft klädångest, hårångest och alla ångest man än kan komma på inför välkomstmiddagen på skolan kl 18. Då vi inte har några garderober i lägenheten än har vi nämligen ingen vidare ordning på våra kläder, vilket hade gjort att jag mest troligt hade behövt åka på stan och leta nya. Samma gäller skor, då alla mina finare skor är kvar i Jarhois. För att sen inte tala om håret, som jag inte direkt tycker att jag är bra på att fixa på mig själv. I det stora hela massor av ångest. Välkomstmiddag på kvällstid innebär även förtärande av alkohol, vilket jag väl inte direkt kan säga att jag är ett vidare stort fan av. Att jämt och ständigt välja läsk istället för cider, öl, vin m.m. stör i folks ögon, och man får gång på gång förklara varför man väljer alkoholfritt. Försöken till övertalan brukar inte heller vara få till antalet, utan allt eftersom klockan blir mer brukar de bara kännas allt jobbigare. Utöver alla "nackdelar" jag alldeles nyss räknat upp finns det ju även positiva - god mat, trevligt sällskap och bättre bekantskap med klasskamraterna. Hur jag än ser på det, gör nästan ångesten allt lite jobbigt.
Istället för allt detta ska jag istället ha en systerhelg med världens gulligaste tjej - min lillasyster Elise. Betänketiden blev nog inte många sekunder när jag fick förfrågan om hon kunde komma och sova över hos mig, utan svaret var solklart - självklart! Umgänge med nära och kära överväger det mesta, speciellt som vi inte träffas så ofta efter att jag flyttat. "Vad är väl en bal på slottet?" jämfört med lördagsmys med shopping?, fika, Gladiatorerna på tv, godis?, The Sims 3-spelande, skitsnack och badkarsbadande? Dessutom slipper jag vara tokfixad, utan kan lika väl gå runt osminkad i min Onepiece om jag så känner för det. Underbart värre!
Min trötthet höll på att ta över ikväll, igen. Faktum är att jag nog hade legat och sovit nu om det inte vore för att jag pratat i telefon med min älskling. Jag kunde verkligen inte komma på något roligt att göra en kväll som denna. Inget på tv verkade bra, datorn lockade inte och ett bad hade nog fått mig att somna. Som så många andra gånger förut, gjorde jag en helomvändning och gav en chans till kvällsfilmen på kanal 9. "Irene Huss - Glasdjävulen" var vad som visades, och jag gillade den! Jag har faktiskt aldrig sett någon film i den serien, men det ska det nog bli ändring på. Nästa film visas redan om en vecka.
Veckans höjdpunkt, fredag, är äntligen här! Tyvärr inte ens började dagen som den skulle. Istället för att vakna upp frisk, som jag ju trodde att jag var, vaknade jag upp med lite hosta, halsont, huvudvärk och en snorig näsa. Det var absolut inte vad jag räknat med, men då vet jag ju i alla fall vad jag gör idag - kurerar mig med Finrexin. Jag har inte provat så värst många olika läkemedel mot förkylningssymptom, men ändå vågar jag säga att Finrexin är det allra bästa. Synd att det endast säljs i Finland!
Övriga planer idag är att ta mig till affären, handla, köpa godis(!) och plugga. Det sistnämnda lär ju hålla mig sysselsatt ganska länge, men vet någon av någon bra film på tv ikväll tar jag gärna emot tipsen. Vi har alla kanaler just nu, så inte ens det är ett hinder mer. Dock kan ju det göra så att man ibland fastnar vid tv:n, men det har väl ingen dött av heller?! Finrexin nästa för mig nu! Tjingeling!
Kärt barn har många namn, så även brödet jag bakade idag. Det verkar finnas ungefär lika många varianter av brödet som det finns namn till det, med endast minamala ändringar. Receptet nedan fick jag av Anette, pappas sambo, och det bästa med det hela är att jag inte får ont i magen av det, vilket jag annars får av de flesta bröd jag äter.
(Ingredienserna går bra att variera till vilka frön/mjölsorter man gillar)
Gör såhär: Blanda alla ingredienser i en bunke ordentligt. Fördela smeten i två avlånga, smorda och bröade formar. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 timme och 20 minuter i 160 grader. Pensla brödet med lite mjölk eller vatten när du tar ut det ur ugnen. Låt svalna på galler under bakduk.
Idag hade jag tänkt vara riktigt produktiv, men tanken räckte verkligen inte fullt ut. Jag har hunnit med att baka nyttigt bröd, diska undan diskberget och pluggat lite. Kylskåpet ekar snart av tomhet, men jag hittar hela tiden på orsaker att slippa gå handla just idag. Vem behöver mjölk, juice eller lök t.ex.? När jag skrev det sistnämnda kom jag dock på att mat utan lök gör det himla begränsat för mig. Kanske att jag måste skärpa mig idag ändå!
Annars har det varit förhållandevis fint väder ute idag. Några minusgrader och lätt snöfall den mesta tiden, men ändå har jag inte varit ute. Jag tror att det är denna eviga trötthet som ställer till det för mig. Det enda jag har nog motivation till att göra utanför lägenheten är att träna. Var ska jag få energi ifrån? Jag försöker att äta så näringsrikt som möjligt, men inte ens det hjälper. Det känns som att varenda grej jag försöker med bara gör mig tröttare. T.o.m. att sova. Låt detta vara över snart!
Såhär efter jul & nyår känns det ganska patetiskt att läsa tidningar överhvuudtaget, speciellt som det kommer till kvällstidningar m.m. I de flesta finns olika GI-recept, olika metoder för att gå ner i vikt, berättelser om folk som gått ner massor av kilon på kort tid o.s.v. Nu är det ju snart februari, så man märker ju att det börjar lätta lite på vissa håll, men så kom gratistidningen (lokaltidning) Extra med posten idag. Vanligtvis brukar jag tycka att tidningen är ganska bra med olika erbjudanden på olika ställen i Luleå m.m. Förrra tidningen, eller om det var den innan, framförde några av Luleås olika träningsmöjligheter, vilket ju är intressant och bra. I veckans tidning fanns ett reportage om en kostrådgivare som tipsade om vad man bör förändra för att slippa sötsuget. "Frukt är en viktfälla för kvinnor", "Sov ordentligt. Sover du för lite blir du tjock!". Tack, tänkte jag! Nu vet jag precis varför jag gått upp i vikt. Jag äter tydligen frukt och sover dåligt. Nej, än har jag inte börjat tro på blaskor som denna.
För att återgå till sötsuget, så har det varit nästintill outhärdligt de senaste dagarna. Det känns som att jag nästan står påklädd vid dörren för att fara ut och köpa godis flera gånger om dagen. Jag försöker att hålla mig till en gång i veckan, men ibland känns det bara så himla svårt. Istället har jag försökt äta Finn Crips, frukt eller bara dricka lime-/citronvatten. Vissa gånger går suget över, medan det andra gånger inte hjälper med något alls. Fast om jag ska börja tro på kvinnan i tidningen kanske jag ska sluta köpa frukt också. Kanske folk i alla år haft fel om att frukt ju faktiskt är nyttigt och bra, och ska ätas istället för godis. Stackars den som följer "tipsen" i tidningen!
Jag måste säga att jag faktiskt är stolt över mig själv! Från att inte ha tränat på jättelänge till att ha tränat ordentligt två dagar i rad! Sen jag flyttade från Luleå i våras har jag i princip bara promenerat, och det väldigt sällan. Det är väl bättre att ändra sig sent än aldrig, så att säga! Nu ska jag bara se till att hålla trenden, så är jag nog i form igen.
För att gå från en sak till en annan, så verkar träningen ha en rejäl baksida. Jag har nämligen varit tröttare än jag kan minnas att jag varit på riktigt länge. De som känner mig vet att jag i princip aldrig tar en powernap om dagarna, men både igår och idag har jag sovit i flera timmar. Dessutom har jag sovit riktigt långa nätter också. Det behöver självklart inte vara träningen som är orsaken till det hela, men med tanke på att jag lyckades bli "frisk" från både halsont och hosta innan jag tränade borde inte mina små sjukdomar vara orsak till tröttheten. Sjukast var jag dessutom på måndag, och då sov jag hela dagen.
För att inte bara klanka ner på tränandet, så måste jag säga att jag är riktigt imponerad över att jag faktiskt orkar så mycket fortfarande. Visst är det himla jobbigt emellanåt, men min motivation ligger kvar + att jag faktiskt verkar hänga med bättre än många andra på passen jag varit på. Än känner jag dock av halsen lite under passen. När jag t.ex. dricker vatten känns det som att hostan ska bryta ut när som helst. Dock ska det inte få hindra mig nu för det!
För er som följt min blogg innan, kanske det vore intressant att veta vad jag haft för mig sen dess? Om jag inte missminner mig börjar det nästan vara ett år sedan jag bloggat sist. Jag har inte alls koll på när jag slutat, och eftersom min gamla blogg verkar vara ur funktion, går det inte att ta reda på heller.
I mars förra året träffade jag världens underbaraste kille Mattias. I veckan har vi varit tillsammans i 10 månader.
Mattias på en restaurang i London
Ungefär samtidigt tog jag även ett uppehåll från mina studier vid Luleå Tekniska Universitet, och flyttade mer eller mindre hem igen.
I juni började jag jobba på LKAB i Kiruna igen, där jag arbetade min andra sommar i rad. Denna gång på anrikningsverket KA3, där jag trivdes väldigt bra.
När jobbet väl var över, och augusti månad led mot sitt slut blev jag och Mattias sambor i Jarhois, Pajala, där han kommer ifrån. I samma veva började jag även läsa Matematik E via Komvux i Pajala.
Månaderna gick och jag blev mer och mer sugen på att återuppta mina studier, men var osäker på om jag skulle gå kvar på samma program som tidigare, så jag sökte in på "Öppen Ingång" (civilingenjörsutbildning), vilken jag nu påbörjat.
I början av november åkte jag, Mattias och min lillasyster Elise till London via Stockholm, vilket var himla trevligt. Vi turistade dagarna i ända, besökte de flesta sevärdheterna och tog massor av bilder. Dock har vi inte gått igenom bilderna än, så jag visar bilderna en annan gång.
Parlamentshuset och Big ben, London
Så blev hösten till vinter, och jag och Mattias blev Luleåbor den 19 december. Efter jul- och nyårsfiranden flyttade vi in här "på riktigt" i början av januari.
Många av er som kikar in på min blogg känner mig, eller åtminstone vet vem jag är. Ni som inte har en aning om vem jag är, kanske undrar vems blogg ni egentligen hamnat på?
Jag heter Camilla Elina och bor i Luleå tillsammans med min pojkvän Mattias. Ursprungligen kommer jag från Övertorneå. Jag är född den 22 april 1991, och är därmed 20 år gammal. Min mamma kommer från Finland, vilket har lett till att jag kan flytande finska. Detta är en stor fördel då ju Övertorneå ligger precis vid finska gränsen, och jag även har en stor del av min släkt i Finland.
För att återgå till familjen, har jag fyra småsyskon fördelade på en bror och tre systrar. Inom familjen har vi tre hundar; Madeleine har en Berner Sennen och min pappa en Cocker Spaniel och en Akita. Alla i min familj bor kvar i Övertorneå, förutom min äldsta lillasyster Renée, som numera bor i Oslo, Norge.
Just nu studerar jag till civilingenjör på Luleå Tekniska Universitet. Det blir inte mycket till fritid över från det, men när jag väl får tid över umgås jag mer än gärna med mina nära och kära samt passar på att ta det lugnt. Att kolla en bra film, ta en promenad i fint väder eller bara baka en kaka eller två är alla återkommande fritidsintressen. Jag gillar även att resa, men tyvärr är tiden ett stort bekymmer i det hela.
Jag kommer faktiskt inte på fler självklara saker att berätta. Det här med beskrivningar om vem man är blir inte lättare hur många gånger man än gör det. Det känns nästan som att det ibland bara blir svårare. Hoppas ni fick en bild av vem jag är i alla fall!
Nytt år, nya möjligheter och ny blogg. Intresset för bloggar och bloggande är minst sagt varierande. Är man uttråkad, rastlös eller annars bara stressad och i behov av avkoppling kan bloggar vara bland det bästa. Trots väldigt olika bloggar med väldigt olika "budskap" är det mestadels rent av roande. Ibland blir man rent av avundsjuk på hur folk ser ut, vad de har o.s.v, medan man andra gånger får en kick av självförtroende av helt andra orsaker. Ytligt? Ja, men ytliga är vi alla mer eller mindre i den ytliga värld vi lever i.
Bloggar kan också ibland vara det sämsta som finns. Har man väl börjat läsa en blogg dras man ofta till att läsa den fler gånger samtidigt som man hittar andra intressanta bloggar, vilka man också blir intresserad av att följa. Det hela blir till slut en ond cirkel där man priorierar att läsa bloggar framför andra viktigare saker. De flesta som läser en blogg eller fler känner säkert igen sig i det. Rätta mig gärna om jag har fel.
Hur som helst, är det nu "tredje gången gillt" för mig när det gäller bloggande. Orsaken är en ganska salig blandning av ovanstående stycken. Ibland är det himla underhållande att läsa bloggar och även skriva blogg själv, medan det andra gånger, speciellt i det sistnämnda, blir en stressfaktor. Att själv skriva blogg leder till att man till slut känner sig nästan "tvingad" till att uppdatera med nya inlägg då och då för att behålla ett visst intresse. Den stora nackdelen är då helt enkelt tiden man väljer att lägga ner. Prioriteringar? Javisst!
Vad är det då som gör att vi är så intresserade av folks liv? T.ex. på Facebook kan man ju idag läsa både ett och annat om vad folk tycker och har för sig. Jag skulle säga att man kanske inte är så intresserad av alla egentligen, men att man ibland bara vill ta en paus från vardagen och läsa en rad eller två om vad folk har för sig, inte minst de man känner. Vad andra, mer okända, personer har för sig är nog i det stora hela inte lika intressant. Av vissa kan man få inspiration till saker och ting, medan andra bara är som ett tidsfördriv.
I min blogg kommer jag dela med mig av vad jag har för mig under dagarna/veckorna samt funderingar jag har. Jag väljer att inte nischa min blogg till något speciellt, utan den kommer helt enkelt bara att bestå av vad jag känner för att berätta, vilket kan variera väldigt från dag till dag. Enjoy!
